Newsletter

„Ett stycke vildmark mitt i Europa”

Nyligen reste en åtta man stark grupp fråna Halland till Biebrzanski nationalpark i nortöstra Polen för att studera våtmarker. Studiebesöket var ett led i att öka kunskaperna om Österjöländerna och att bygga upp ett nätverk för våtmarkernas bevarande.
Nästa år utökas samarbetet med. Biebrzanski nationalpark med. att representanter från Polen kommer till Halland för att studera våtmarker och hålla föreläsningar om Biebrzansski nationalpark. Arrangör för resan var Studiefrämjandet med. ekonomiskt stöd av Sida.
Här ger Gert Andersson, Varberg och Thomas Andersson, Falkenberg sina intryck av studieresan.


Kyrkogården vid Goniadz in östra Polen ligger högt på en kulle, en kilometer söder om den lilla staden. Den är oproportionellt stor och samtliga gravar överdådigt berängda av marmor, madonnabilder och kors, som en kommentar på den sekundära betydelsen av „din stund på jorden”. De livs levande människorna i jordbrukslandskapet ger också syn för sägen. Män i smutsiga kavajer och stövlar, bredbenta kvinnor i koftor tar ingen notis av oss utbölingar. De är inte oartiga utan tystlåtna och ointresserande, som om historien och flödet är livets mening. Inget distraherat eller irriterat flackande efter aktiekurser, resmål eller upplevelser. Livet levs här och nu, skit samma vad som händer där borta.

När den senaste istiden gjorde halt söderut var det bland annnat kring de här områderna i östra Polen. Under tusentals år spydde isälvarna ut enorma mängder sand, grus och småsten. Därför är landskapet ohyggligt platt; inga kullar, inga stora stenar. Det enda som höjer sig över landskapet är sand eller grusåsar inte sällan beklädda av tall. Floderna, exempelvis den „unga” Biebrza, har ingen lera att borra ner sig i utan svämmar titt som tätt ut över angränsande mader, ängar eller skogsområden. Trots att det är havskänslan alltid närvarande. Hos oss sällsynta havsarter som hedblomster och sandlilja är här vanliga. Man skulle kunna säga att denna del av Polen är uppbyggt av nordiskt bergmaterial. Hade dessutom Sigismund fått vara ifred från Karl IX kunde ju allt ha varit så annorlunda! Å andra sidan gjorde holländarna en stor insats för norra Polen genom att valla in och anlägga kanaler något århundrade senare.

Biebrzanski nationalpark

Runt floden Biebrza och dess tillflöden sträcker sig den över nio mil långa och 59 223 ha (ungerär som 98 000 fotbollsplaner) stora nationalparken. Den största arelen står långa tider under vatten, men denna sommar, när vi är på besök, råder rekordtorka här. De karaktäristska flodslingorna syns hyggligt vid de rätta utsiktspunkterna. På grund av torkan (inget regn på tre månader) slås stora delar av våtmarken av lokala bönder. Detta är ett effektivt sätt att ha)lla förbuskningen i schack. Mycket hö fr hem med. häst och vagn. Starrmader och betesmarker bereder ut sig i oändlighet. Över madernas tagelstarr och kärrtistlar seglar ängshök, blå kärrhök och brun kärrhök, över de få klarvatten duttar svart- och vitvingad tärna. Vattensångare och citronärlor häckar här.

Skogen och Katarzyna

Liten, ung med. pigga ögon välkommnar Katarzyna Ramotowska oss. Hon är grundaren till en lokal ekoturistorganisation och behärskar engelska, tyska, lite franska och hollänska samt naturligtvis latin på alla upptänkliga växt eller djurarter vi försöker bräcka henne med. Efter ettpar dagar med oss klarar hon hjälpligt att uttala (och förstå) ord som älgtjur och morgontrött!

I norra delen av parken ligger ett gintiskt skogsparti av vilket den större är tängd för all turism. Katarzyna guidar oss på en rejäl vandring här och visar oss bland annat en: av berguv uppkastad spyboll av vargvalp! Lukten av den sitter kvar i näsgångarna ännu. Innam dess hade vi bevittnat ett monument inne i skogen över stupade polska partisaner. Et största slaget under andra världskriget i Polen stod just här.

Området hyser ett fytiotal vargar, älgar och bäver. Sommargyllingar flöjtar överallt, härfåglar och mindre flugsnappare är allmänna och i sumpskogen stötte vi på (hos oss närmast utdöda) både vitryggig hackspett och mellanspett, stön!

Större och mindre skikörn häckar här och „den mindre” såg vi på många ställen runt Biebrza.

PAN parks – The Protected Area Network

Är en europeisk organisation för fredande och turistbefrömjande naturrörelse. I Sverige är Fulufjällets naturreservat i nordvästra Dalarna medlemskandidat. I Biebrza blev den svenska kolonin inbjudna till parkchefen och några av hans inspirerande medarbetare.

Denna rörelse har endast några år på nacken men med. enorma framtidsplaner. Den första fasen, att förhöra sig med. traktens bönder skall snarast sammanställas och därefter skall planer på eventuell restaurering och uppförande av „turistvänliga” faciliteter vidtas. Det kostar mycket pengar och samarbetspartners på diverse områden är naturligtvis nödvändiga. Går allt i lås kan Biebrza bli Europas flaggskepp i levande natur! Vi bidrog med. en blygsam summa ur våra fickor för upprustande av en nedlagd skola, tänkt som parkcentrum. Personal från parkledningen tog oss med. över de vida slätterna för att visa på de tänkta planerna och lyssnade uppmärksamt på fram för allt Lars-Åke Flodins och Hans Bjuringers ideer kring skötseln, då dessa sysslar med. liknande spörsmål hemma i Halland.

Stokar och vägkors

Man behöver inte komma långt utanför Gdynias brokiga förorter av ruffiga betongskelett och gracerna. Lungt skidandes på ängarna med. ögon för grodor eller majestätiskt tronande från ett bo i toppen av en cementpelare. Vit stork, för ett halvt sekel sedan inte ovanlig i Skåne, nu nästan borta även i Danmark men med. en stam på över 35 000 par i Polen. Speciellt i „fattiga” östra Polen är hon lika karaktäristisk som pubarna i Skottland. De typiska telefonstolparna i betong hyser nästan alla ett bo – bebott eller inte.

Och här borta vid Biebrza får hon sällskap av sin mer skygga och skogshäckande kusin der svarta storken. I Sverige kallad „Odensvalan” också här häckandes för att antal genarationer sedan.

Det andra återkommande synintrycket var alla de vägkors man ständigt mötte utmed vägarna. Det kan vara ett enkelt träkors, men oftast är det små byggnadsverk i jarn eller marmor, alltid föreställandes „den heliga moder” med. uppspända plastband i olika färger. En dödsolycka eller ett allmänt välsignande tyder oftast på förekomsten av dessa.

Prostituerade och gulhämplingar

Polen söker ihärdigt inträde i Europagemenskapen och „den fria marknaden” har redan satt sina oblyga spår fram för allt i västra Polen.

Knarkhandel, maffia och prostitution florerar ymningt bland annat i Gdynia där vi „vita?” svenskar tydligt blev påminda därom. Istället för att somna in i det väldiga hamnhotellet hade vi hellre önskat oss tillbaka till pensionatet i Goniadz med. sina sjungande steglitsor, sommargyllingar och gulhämplingar. Och även om parkledaren en kväll hade svårt att skilja på en hatthängare och en servitis så finns det fog för optimism om att Österjöprovinsen kan komma att bli ett kommersiellt, kulturellt och ekologist centrum Europa.

Gert Andersson

Zostaw komentarz :)

 
  • Facebook

15 marca - 15 maja czas batalionów

*Batalion (Philomachus pugnax)